Schtekstromming

Dagen innehöll en friluftsdag med 3orna ifrån sunnanåskolan. Det gick bra, lång promenad bara, dagen höll på att ta knäcken på mig tillslut... nog om det.

"Kommer hem och känner hur slut jag är i kroppen. Jag tar av mig lite kläder, trots det så har jag fortfarande sockar, långkallingar, t-shirt och mjukisdress. Varken fryser eller svettas för stunden. Mina för tillfället tunga ben kämpar med att jag ska ta mig uppför trappen. Andfådd redan men äntligen kan jag krypa ner under täcket i sängen.

Efter vad som för mig känns som ett ögonblick visar sig vara 30 min. Mina ögonlock hade blivit tunga och försett mig med en omedveten powernap. Mer medveten blev jag när jag vrider på huvudet och upptäcker pappa ståendes vid min sida. Jag får information om middagen, mitt svar tillbaka kan inte vara lätt att tyda, men ändå lämnar han mitt rum och jag kan somna om."

20 min senare

"åhw vilket ojud.. aha.. timern för riset. . . Dags att förse sig med middag alltså. Aaah ansträngande att röra sig.. Värk i hela kroppen och mina ben är nu tyngre än tidigare, hur är det möjligt? .. Oh kyckling och ris till middag. gott, men galet vad ont jag har i kroppen. Tror sjukan(förkylningen eller vad det nu är.) brytit ut rejält nu. Daaaamn."
 
Efter att kycklingen värmts i mikron och riset är lastat på tallriken så sätter jag mig vid bordet.

"mm gott... Men innerst inne bubblar en illamående känsla upp. Det är svårt att äta.. hungern gör sig påmind men illamåendet konkurrerar ut den. Jag stoppar en bit kyckling i munnen, den är ljummen, alldeles för torr och det bara grynar i munnen... väldigt motbjudande.. lite ris kanske går ner? nej hård och osmaklig till den torra kycklingen. Detta går inte, en tugga i taget, 1 minuts mellanrum, det växer till 2 minuter, 3, 4, 5..

Känner mig iaktagen, Harry sitter på golvet och tittar på mig. Mitt enda sällskap. Illamåendet har tagit över och jag känner för att spy. Sittandes på min plats känner jag hur det värker i alla leder i hela kroppen. Från huvud ut i fingertopparna, ner genom rygg och ben enda längst ytterst ut i tåspetsarna... En obehaglig ilning går genom hela min kropp. Jag känner hur håren på mina armar och ben reser sig, "gåshuden" är ett faktum och frossan startar. Trots min mängd av kläder. Dags att bara lägga sig och ge upp? inte kämpa emot? Bara låta spridningen ta över min kropp och tvinga mig att stanna i sängen.. ? Nej, har viktigare saker för mig.. det händer inte.

Att ställa mig upp och gå den meter som krävs för att ställa bort tallriken känns som den största ansträningen på väldigt väldigt länge..." 


Var så goda, de senaste timmarna i mitt huvud, inte så bra skrivet, blev lite krångligt osv. Men det är så nära ni kan komma mina tankar och känslor just nu, försök bara sätta er in i situationen helt enkelt.

Dags att snyta sig, kolla blogglovin, hosta lite sen blir det att jobba med min hemtenta. Då vet ni vad jag har för mig. Ska även lägga in dagens tävling snart!
 
You´re the only one who make me smile right now, the only who keeps me up. Keeps me awake.
Love you girl <3

/pp