Just another story, and it might not be short!
En gång för mycket länge sedan, då drakarna fortfarande flög fritt över ängarna, när hararna och kaninerna fortfarande var vänner så satt riddaren Krister i sin gamla gungstol på sin veranda och funderade på vad han varit med om i sitt liv. Det var en hel del kom han slutligen fram till efter en stunds betänketid. Han hade ett bra liv, han hade en hund som hette Siv, en välbyggd liten stuga vid berget Gråklumps fot och en massa vänner som vart med på hans äventyr. Han kände att det ändå var något som fattades.
Senare på kvällen när han och Siv satt vid brasan och grillade kotletter så kom han på det.
- En fin fru! utbrast han och kände sig smått lättad över att ha kommit på vad det var som saknades i hans liv. Hon skulle kunna baka bullar och kladdkaka. Krister sneglade på sitt nya solur, som satt som en smäck på handleden, vilken visade på läggdags, så han och Siv lade sig för att slumra in.
Dagen där på så vaknade Krister av att någon knackade på den robusta trädörren som var den enda ingången till den lilla stugan.
- Hallå, vem är det? ropade Krister medans han trött gick för att öppna.
- Go’morrn Klister-Krister, det är ju Drak-Stefan! svarade den som stod vid dörren.
- Välkommen in i stugan då Stefan, vad har du på hjärtat?
- Jo, det är ju som så att kungen har tappat bort sin älskade snäcka. Han är så förtvivlad. Han misstänker att det är sjöjungfrukungen Fisk-Fredrik som stulit den. Han tror också att hans bäste sjöjungfrutrollare har lagt en besvärjelse som gör att alla som tar snäckan och lägger den i den gyllene toffeln får tre önskningar. Krister sken upp! Kanske kunde han önska sig en fin fru?
- Jaha okej vad intressant, sa Krister. Men varför berättar du det här för mig? Vill kungen att jag ska hämta hem snäckan?
- Ja, och han erbjuder dig att ta med den gyllene toffeln så att du får tre önskningar om du lyckas. Dessutom så får du låna hans bästa dykarsuit.
- Ja, jag må ju säga att det inte låter helt tokigt! Får Siv hänga med då?
- Jo, det finns nog utrustning till henne också.
- Perfekt! Meddela kungen att jag beger mig imorgon då.
Krister och Siv gick och lade sig tidigt för att vila upp sig för morgondagen.
De båda sov gott och vaknade med tuppen morgonen därpå. Kungens bästa springpojkar hade lämnat av all utrustning till Krister och Siv. I en kista med ett stort hänglås av äkta guld så låg den gyllene toffeln. En av springpojkarna lämnade över nyckeln.
- Be careful, he said.
Krister tog emot nyckeln och tackade för att de kommit dit med alla grejer. Han gick in igen för att bre några mackor som han skulle stoppa i en vattentät gräskorg som hans mormor hade flätat för några år sedan.
- Kan ju hända att man blir hungrig på vägen, sa han till Siv.
Han visste att Siv var väldigt hungrig av sig. Hon hade alltid varit med på hans äventyr och var Kristers bästa vän. Hon ställde alltid upp, både när Krister vart kidnappad av Fillifjonkor och när Trolleri-Maja förstenade honom. Hon var väldigt omtänksam och helt enkelt en perfekt vän. Krister själv var väldigt modig och tackade sällan nej till ett äventyr, men han tycker inte att det skadar att få sig en kista guld, eller som i det här fallet, tre önskningar så att han kan önska sig en fin fru. Han tog hand om Siv när han hittade henne i en låda som stod på stigen som går upp till stugan. Sedan dess har de varit bästa vänner och alltid tagit hand om varandra och delat med sig av allt, förutom en gång då Krister lyckades steka supersmarriga plättar.
Efter att mackorna var packade, dykarutrustningen var packad och den gyllene toffeln låg säkert i Kristers högra bakficka så begav dem sig över de karga bergen, över de gröna fälten och den förtrollande skogen. Efter många dagars vandring nådde dem stranden som skiljer hav från land.
- Hopp i dykarsuiten Siv! hojtade Krister.
- Voff, svarade Siv på ett ungefär.
De drog på sig de tunga dräkterna ganska snabbt och Krister piercade den gyllene toffeln och drog ett rep igenom och satte det runt halsen. Nu var det bara att hoppa i! Ett högt och ljudligt plums hördes på flera mils avstånd när hunden och riddaren hoppade ner i det stora blå.
Det tog några minuter innan de började komma ut på lite djupare vatten. Små och stora hajar cirkulerade runt dem, ändå tills de såg att det var den mordlystne Krister som befann sig inuti drykardräkten, då skyndade de snabbt så de kunde ut till havs igen. Bottnen var full av korallrev där det fanns alla sorters fiskar. Vattnet var svalt och härligt. Sköldpaddor seglade förbi med hajarna hack i häl som nu letade efter annat att äta. Det de hade glömt var att sköldpaddor var för dåligt kryddade för att bli ett smaskigt mål mat.
Efter ytterligare lite tid, närmre två till tre timmar så började de komma till Fisk-Fredriks undervattensrike. De simmade förbi bondgårdar och förbi några sjöjungfrubarn som red på sjöhästar. Bara de större barnen fick rida på de lite större flodhästarna. Allt eftersom så simmade de även förbi en och annan förort och småstad. Ju längre in mot kärnan av undervattenslandet man kom så blev det alltmer vanligt att sjöjungfrurna åkte sjöko, vilket är mycket mer miljövänligt än att alla ska åka varsin sjöhäst. De stannade på ett fält där någon odlade sjögräs och åt varsin macka.
- Det här var gott! sa Krister.
- Voff! svarade Siv glatt och viftade på svansen, vilket dykarsuiten gjorde svårt.
De fortsatte sin färd med Fisk-Fredrik som mål. För att göra det hela lättare så fångade de ett vilt sjölejon som de använde som färdmedel. Sjölejonet hette Per som var väldigt stark och med en mörkgrå färg. Per visste vägen till Fisk-Fredrik eftersom att det var från hans stall som han rymt för en tid sedan. Det tog inte lång tid med hjälp av Per att ta sig dit.
När de var framme gav Krister Per den sista mackan som var kvar som belöning och sedan tackade de för hjälpen. En gigantisk, robust och väl detaljerad port, en lika stor mur och två biffiga sjöjungfrur med treuddar skiljde Fisk-Fredriks palats från resten av undervattensvärlden. Krister undrade om inte eventuelle inkräktare inte bara kunde simma över muren, men han antog att portvakterna hade bra lön och gjorde ett bra jobb.
Krister och Siv simmade fram till de muskulösa vakterna, båda med en klump i halsen.
- Tjenare, får man kanske komma in? lyckades Krister klämma fram.
- Vad kommer ni i för ärende? frågade en av vakterna skarpt.
- Vi ska på party med Fisk-Fredrik, sa Krister utan att tänka på vad han egentligen sa, för han var så nervös eftersom att de där två vakterna verkligen såg ut att kunna bunta ihop honom till formen av en Happy Meal-box och slänga iväg honom flera kilometer.
- Party är kul, partaja loss! hoade vakterna och gjorde någon dans som såg extremt löjlig ut. Porten gled upp och Krister och Siv simmade in. De blev direkt bländade av allt bling-bling som Fisk-Fredrik hade samlat på sig. Statyer som var prydda med både rubiner och safirer stod uppradade längst den silverprydda vägen som ledde in mot slottets port. Den porten var inte lika stor som den som de just passerat, men nog glänste den. Den var av solitt guld och prydd med diamanter, stora som fruktkorgar. Den blänkte som varken Krister eller Siv hade sett något blänka förut. Krister tänkte att om han tittade för mycket i onödan på allt glitter så skulle han nog behöva betala dyra pengar för glasögon, eller eventuellt kontaktlinser. "Wow, vinröda linser hade ju inte vart helt fel, då ser jag ju helt crazy ut, då kanske drakarna jag ska dräpa i framtiden blir ännu räddare för mig. Jag kommer se helt psycho ut." Till deras förvåning stötte de inte på några fler biffiga vakter utan kunde "enkelt" gå direkt till Fisk-Fredrik. Det var inte alls enkelt att hitta tronrummet eftersom att det fanns oändligt många rum, salar och hallar att gå igenom. Alla var lika utsmyckade med alla typer av bling-bling. Slutligen hittade de en helt vanlig trädörr, vilken mest troligt var stulen från ett kontor någonstans. På dörren stog det en lapp.
- Fredde-Fisks crib, läste Kriser högt. De knackade på och en mörk och dov röst svarade att de kunde komma in.
- Hejsan på dig Fisk-Fredrik, sa Krister högtidligt.
- Hej lille parvel från landet ovan havsytan, vad har fört dig hit?
- Kungen har fått sin snäcka stulen och misstänker att det är du som ligger bakom detta illdåd.
- Höhö, skrattade Fisk-Fredrik gott. Självklart är det jag som tagit din konungs snäcka. Allt detta bling-bling har gjort mig trött i ögonen, så jag vill ha något enkelt, men ändå värdefullt att titta på.
- Jaha jag förstår, men kan jag få snäckan av dig? Jag får en fin fru om du ger mig den.
- Jaså? Och vad får jag tillbaka?
- Jag har ju den här! ropade Krister och kastade en sjögurka som låg och skräpade på golvet i ansiktet på Fisk-Fredrik. Han sprang till mitten av tronrummet där snäckan låg på en röd kudde i en glasmonter, krossade glaset och tog snäckan. Siv sprang före med snabba tassar och med Krister hack i hal ut ur slottet för att sedan simma över muren och motbevisa att vakterna hade superbra lön.
Väl uppe på land igen efter en hektisk simtur så tog han av den gyllene toffeln från repet och lade snäckan i toffeln.
- Time for my wishes, sa han och liknade Gollum litegrann.
- Voff voff voff, skall Siv, som om hon ville något speciellt.
Han testade gnida toffeln, klappa den, be snällt men den ville inte erbjuda honom några önskningar.
- Det borde ju komma upp något slags meny, tänkte han och kliade sig fundersamt på skalpen.
- Vad i tusiken, utbrast han. Helt plötsligt så visade sig en meny som kom från den gyllene toffeln. Krister klickade sig in på "hämta 3 önskningar" och sedan så knappade han in att han önskade sig en fin fru.
En hög explosion ljöd högt i hela landet. Guldsplitter ven genom luften och skapade ett tjutande ljud. Krister hukade sig ner med händerna för ansiktet för att skydda sig medan Siv lade sig platt som en plätta på marken.
- Den är förstörd! utbrast Krister i vild förtvivlan. Borta! Nu får jag aldrig en fin fru.
- Voff! skall Siv.
- Men det är ju självklart! Jag har ju dig Siv. Du är ju inte en fin fru men du är min bästavän! Helt plötsligt framträdde en blå-lila dimma från ingenstans och uppslukade Siv.
- Vad händer Siv?! skrek Krister. Siv svarade inte med sitt gälla skall utan det enda som lät var dimmans väsande. Då dimman skingrade sig så såg Krister ingen Siv, men en fin fru som låg avsvimmad på samma ställe där dimman just befunnit sig. Krister blev väldigt förvirrad men tänkte att han ändå måste hjälpa den fina frun upp på benen. Den fina frun vaknade till och Krister passade på att fråga vad hon hette.
- Jag heter Siv, sa hon.
- Är det du Siv, lyckades Krister få fram trots sin förvåning.
- Ja det är säkerligen jag. För tio år sedan så förtrollade en gammal häxa mig till en hund och stoppade mig i en låda, utelämnad åt mitt öde. Tack för att du tog hand om mig!
- Jag tror jag älskar dig! sa Krister med en väldans passion. Han tog fram en ros som han sparat för denna stund, då han skulle få sin fina fru, och räckte fram den till Siv.
- Självklart! svarade Siv utan att tveka. Vi ska ha pizzakalas och bröllopsfest i ett! Bjud alla vi känner! Jag bjuder på ballonger och tårta också!
Sedan den här dagen levde Siv och Krister ännu lyckligare tillsammans än tidigare. De fortsatta äventyra och deras bröllopp blev det största genom tiderna. De hade även fixat med en pool så att Per och Fisk-Fredrik kunde vara med. Kanske behöver man inte alltid leta efter kärleken så långt borta, kanske är just ditt livs kärlek en dreglande hund som bara väntar på att förvandlas tillbaka till människa, så leta noggrannare runt om dig och inte på andra sidan världen det första du gör.
Här har vi novellen som jag var tvungen att skriva i skolan och den skulle på något sätt handla om en snäcka. Skulle jag fått välja skulle jag sluppit den där "poängen" i slutet... Den är lite löjlig men allt för att läraren ska bli glad, ge mig MVG så att jag kan få ett bra jobb, bli ambassadör och så vidare och ta över världen med hjälp av mekaniska pennvässare. Whatever, it is what it is, klaga gärna så att jag får greppa vad jag ska slipa på ;P Eftersom att blogg.se är fcedup så blir det inga stycken så det blir rörigt som satiken... MOHAHAHAHA..... Well no shiet, here it is!
-
-
En gång för mycket länge sedan, då drakarna fortfarande flög fritt över ängarna, när hararna och kaninerna fortfarande var vänner så satt riddaren Krister i sin gamla gungstol på sin veranda och funderade på vad han varit med om i sitt liv. Det var en hel del kom han slutligen fram till efter en stunds betänketid. Han hade ett bra liv, han hade en hund som hette Siv, en välbyggd liten stuga vid berget Gråklumps fot och en massa vänner som vart med på hans äventyr. Han kände att det ändå var något som fattades.
Senare på kvällen när han och Siv satt vid brasan och grillade kotletter så kom han på det.
- En fin fru! utbrast han och kände sig smått lättad över att ha kommit på vad det var som saknades i hans liv. Hon skulle kunna baka bullar och kladdkaka. Krister sneglade på sitt nya solur, som satt som en smäck på handleden, vilken visade på läggdags, så han och Siv lade sig för att slumra in.
Dagen där på så vaknade Krister av att någon knackade på den robusta trädörren som var den enda ingången till den lilla stugan.
- Hallå, vem är det? ropade Krister medans han trött gick för att öppna.
- Go’morrn Klister-Krister, det är ju Drak-Stefan! svarade den som stod vid dörren.
- Välkommen in i stugan då Stefan, vad har du på hjärtat?
- Jo, det är ju som så att kungen har tappat bort sin älskade snäcka. Han är så förtvivlad. Han misstänker att det är sjöjungfrukungen Fisk-Fredrik som stulit den. Han tror också att hans bäste sjöjungfrutrollare har lagt en besvärjelse som gör att alla som tar snäckan och lägger den i den gyllene toffeln får tre önskningar. Krister sken upp! Kanske kunde han önska sig en fin fru?
- Jaha okej vad intressant, sa Krister. Men varför berättar du det här för mig? Vill kungen att jag ska hämta hem snäckan?
- Ja, och han erbjuder dig att ta med den gyllene toffeln så att du får tre önskningar om du lyckas. Dessutom så får du låna hans bästa dykarsuit.
- Ja, jag må ju säga att det inte låter helt tokigt! Får Siv hänga med då?
- Jo, det finns nog utrustning till henne också.
- Perfekt! Meddela kungen att jag beger mig imorgon då.
Krister och Siv gick och lade sig tidigt för att vila upp sig för morgondagen.
De båda sov gott och vaknade med tuppen morgonen därpå. Kungens bästa springpojkar hade lämnat av all utrustning till Krister och Siv. I en kista med ett stort hänglås av äkta guld så låg den gyllene toffeln. En av springpojkarna lämnade över nyckeln.
- Be careful, he said.
Krister tog emot nyckeln och tackade för att de kommit dit med alla grejer. Han gick in igen för att bre några mackor som han skulle stoppa i en vattentät gräskorg som hans mormor hade flätat för några år sedan.
- Kan ju hända att man blir hungrig på vägen, sa han till Siv.
Han visste att Siv var väldigt hungrig av sig. Hon hade alltid varit med på hans äventyr och var Kristers bästa vän. Hon ställde alltid upp, både när Krister vart kidnappad av Fillifjonkor och när Trolleri-Maja förstenade honom. Hon var väldigt omtänksam och helt enkelt en perfekt vän. Krister själv var väldigt modig och tackade sällan nej till ett äventyr, men han tycker inte att det skadar att få sig en kista guld, eller som i det här fallet, tre önskningar så att han kan önska sig en fin fru. Han tog hand om Siv när han hittade henne i en låda som stod på stigen som går upp till stugan. Sedan dess har de varit bästa vänner och alltid tagit hand om varandra och delat med sig av allt, förutom en gång då Krister lyckades steka supersmarriga plättar.
Efter att mackorna var packade, dykarutrustningen var packad och den gyllene toffeln låg säkert i Kristers högra bakficka så begav dem sig över de karga bergen, över de gröna fälten och den förtrollande skogen. Efter många dagars vandring nådde dem stranden som skiljer hav från land.
- Hopp i dykarsuiten Siv! hojtade Krister.
- Voff, svarade Siv på ett ungefär.
De drog på sig de tunga dräkterna ganska snabbt och Krister piercade den gyllene toffeln och drog ett rep igenom och satte det runt halsen. Nu var det bara att hoppa i! Ett högt och ljudligt plums hördes på flera mils avstånd när hunden och riddaren hoppade ner i det stora blå.
Det tog några minuter innan de började komma ut på lite djupare vatten. Små och stora hajar cirkulerade runt dem, ändå tills de såg att det var den mordlystne Krister som befann sig inuti drykardräkten, då skyndade de snabbt så de kunde ut till havs igen. Bottnen var full av korallrev där det fanns alla sorters fiskar. Vattnet var svalt och härligt. Sköldpaddor seglade förbi med hajarna hack i häl som nu letade efter annat att äta. Det de hade glömt var att sköldpaddor var för dåligt kryddade för att bli ett smaskigt mål mat.
Efter ytterligare lite tid, närmre två till tre timmar så började de komma till Fisk-Fredriks undervattensrike. De simmade förbi bondgårdar och förbi några sjöjungfrubarn som red på sjöhästar. Bara de större barnen fick rida på de lite större flodhästarna. Allt eftersom så simmade de även förbi en och annan förort och småstad. Ju längre in mot kärnan av undervattenslandet man kom så blev det alltmer vanligt att sjöjungfrurna åkte sjöko, vilket är mycket mer miljövänligt än att alla ska åka varsin sjöhäst. De stannade på ett fält där någon odlade sjögräs och åt varsin macka.
- Det här var gott! sa Krister.
- Voff! svarade Siv glatt och viftade på svansen, vilket dykarsuiten gjorde svårt.
De fortsatte sin färd med Fisk-Fredrik som mål. För att göra det hela lättare så fångade de ett vilt sjölejon som de använde som färdmedel. Sjölejonet hette Per som var väldigt stark och med en mörkgrå färg. Per visste vägen till Fisk-Fredrik eftersom att det var från hans stall som han rymt för en tid sedan. Det tog inte lång tid med hjälp av Per att ta sig dit.
När de var framme gav Krister Per den sista mackan som var kvar som belöning och sedan tackade de för hjälpen. En gigantisk, robust och väl detaljerad port, en lika stor mur och två biffiga sjöjungfrur med treuddar skiljde Fisk-Fredriks palats från resten av undervattensvärlden. Krister undrade om inte eventuelle inkräktare inte bara kunde simma över muren, men han antog att portvakterna hade bra lön och gjorde ett bra jobb.
Krister och Siv simmade fram till de muskulösa vakterna, båda med en klump i halsen.
- Tjenare, får man kanske komma in? lyckades Krister klämma fram.
- Vad kommer ni i för ärende? frågade en av vakterna skarpt.
- Vi ska på party med Fisk-Fredrik, sa Krister utan att tänka på vad han egentligen sa, för han var så nervös eftersom att de där två vakterna verkligen såg ut att kunna bunta ihop honom till formen av en Happy Meal-box och slänga iväg honom flera kilometer.
- Party är kul, partaja loss! hoade vakterna och gjorde någon dans som såg extremt löjlig ut. Porten gled upp och Krister och Siv simmade in. De blev direkt bländade av allt bling-bling som Fisk-Fredrik hade samlat på sig. Statyer som var prydda med både rubiner och safirer stod uppradade längst den silverprydda vägen som ledde in mot slottets port. Den porten var inte lika stor som den som de just passerat, men nog glänste den. Den var av solitt guld och prydd med diamanter, stora som fruktkorgar. Den blänkte som varken Krister eller Siv hade sett något blänka förut. Krister tänkte att om han tittade för mycket i onödan på allt glitter så skulle han nog behöva betala dyra pengar för glasögon, eller eventuellt kontaktlinser. "Wow, vinröda linser hade ju inte vart helt fel, då ser jag ju helt crazy ut, då kanske drakarna jag ska dräpa i framtiden blir ännu räddare för mig. Jag kommer se helt psycho ut." Till deras förvåning stötte de inte på några fler biffiga vakter utan kunde "enkelt" gå direkt till Fisk-Fredrik. Det var inte alls enkelt att hitta tronrummet eftersom att det fanns oändligt många rum, salar och hallar att gå igenom. Alla var lika utsmyckade med alla typer av bling-bling. Slutligen hittade de en helt vanlig trädörr, vilken mest troligt var stulen från ett kontor någonstans. På dörren stog det en lapp.
- Fredde-Fisks crib, läste Kriser högt. De knackade på och en mörk och dov röst svarade att de kunde komma in.
- Hejsan på dig Fisk-Fredrik, sa Krister högtidligt.
- Hej lille parvel från landet ovan havsytan, vad har fört dig hit?
- Kungen har fått sin snäcka stulen och misstänker att det är du som ligger bakom detta illdåd.
- Höhö, skrattade Fisk-Fredrik gott. Självklart är det jag som tagit din konungs snäcka. Allt detta bling-bling har gjort mig trött i ögonen, så jag vill ha något enkelt, men ändå värdefullt att titta på.
- Jaha jag förstår, men kan jag få snäckan av dig? Jag får en fin fru om du ger mig den.
- Jaså? Och vad får jag tillbaka?
- Jag har ju den här! ropade Krister och kastade en sjögurka som låg och skräpade på golvet i ansiktet på Fisk-Fredrik. Han sprang till mitten av tronrummet där snäckan låg på en röd kudde i en glasmonter, krossade glaset och tog snäckan. Siv sprang före med snabba tassar och med Krister hack i hal ut ur slottet för att sedan simma över muren och motbevisa att vakterna hade superbra lön.
Väl uppe på land igen efter en hektisk simtur så tog han av den gyllene toffeln från repet och lade snäckan i toffeln.
- Time for my wishes, sa han och liknade Gollum litegrann.
- Voff voff voff, skall Siv, som om hon ville något speciellt.
Han testade gnida toffeln, klappa den, be snällt men den ville inte erbjuda honom några önskningar.
- Det borde ju komma upp något slags meny, tänkte han och kliade sig fundersamt på skalpen.
- Vad i tusiken, utbrast han. Helt plötsligt så visade sig en meny som kom från den gyllene toffeln. Krister klickade sig in på "hämta 3 önskningar" och sedan så knappade han in att han önskade sig en fin fru.
En hög explosion ljöd högt i hela landet. Guldsplitter ven genom luften och skapade ett tjutande ljud. Krister hukade sig ner med händerna för ansiktet för att skydda sig medan Siv lade sig platt som en plätta på marken.
- Den är förstörd! utbrast Krister i vild förtvivlan. Borta! Nu får jag aldrig en fin fru.
- Voff! skall Siv.
- Men det är ju självklart! Jag har ju dig Siv. Du är ju inte en fin fru men du är min bästavän! Helt plötsligt framträdde en blå-lila dimma från ingenstans och uppslukade Siv.
- Vad händer Siv?! skrek Krister. Siv svarade inte med sitt gälla skall utan det enda som lät var dimmans väsande. Då dimman skingrade sig så såg Krister ingen Siv, men en fin fru som låg avsvimmad på samma ställe där dimman just befunnit sig. Krister blev väldigt förvirrad men tänkte att han ändå måste hjälpa den fina frun upp på benen. Den fina frun vaknade till och Krister passade på att fråga vad hon hette.
- Jag heter Siv, sa hon.
- Är det du Siv, lyckades Krister få fram trots sin förvåning.
- Ja det är säkerligen jag. För tio år sedan så förtrollade en gammal häxa mig till en hund och stoppade mig i en låda, utelämnad åt mitt öde. Tack för att du tog hand om mig!
- Jag tror jag älskar dig! sa Krister med en väldans passion. Han tog fram en ros som han sparat för denna stund, då han skulle få sin fina fru, och räckte fram den till Siv.
- Självklart! svarade Siv utan att tveka. Vi ska ha pizzakalas och bröllopsfest i ett! Bjud alla vi känner! Jag bjuder på ballonger och tårta också!
Sedan den här dagen levde Siv och Krister ännu lyckligare tillsammans än tidigare. De fortsatta äventyra och deras bröllopp blev det största genom tiderna. De hade även fixat med en pool så att Per och Fisk-Fredrik kunde vara med. Kanske behöver man inte alltid leta efter kärleken så långt borta, kanske är just ditt livs kärlek en dreglande hund som bara väntar på att förvandlas tillbaka till människa, så leta noggrannare runt om dig och inte på andra sidan världen det första du gör.
-
-
/ab
Kommentarer
Trackback
